livet är jobbigt men med mycket glädje

26 okt -06

Nu har hösten kommit igång ordentligt. Usch, vad det regnar hela dagarna. Kom just från Alb, har varit och pratat om att få förlängt vårdbidrag. Det gick bra. Men vad blöt jag blev. Fötterna badade i stövlarna. Tog fel stövlar förstås.  

Förkyld har jag blivit också. Ont i halsen och täppt i näsan. Inte kul!

Ja, veckan har rullat på som vanligt nästan. Jag känner mig lite mer snurrig än vanligt. Sover så dåligt på nätterna. Drömmer om mig och Jennifer, när hon blev amputerad. Jag hör henne skrika att det gör ont, fast hon ligger och sover. Jag ser bilder om och om igen när jag får se hennes lilla stump för första gången. Jag blir så trött på att se dessa bilder på natten. Det är som om jag aldrig får vara ifred. Allt som har hänt kommer tillbaka, nu i efterhand.  

I måndags var jag då hos kuratorn, det var jobbigt men skönt. Ska gå dit flera gånger. Jennifer tog samtidigt prover.  

Tisdag, då var det tandläkaren igen för Jennifer. Hon lagade då de två hål som hon hade. Så hon blev nu färdigbehandlad hos tandis. Jag fick en tid. Tack o lov inga hål. Skönt! 

Jennifer var på hängigt humör. Trött, ledsen och irriterad.

Kl. 16.30 stack vi på utvecklingssamtal. Det gick bra. Jennifer har ju inte hunnit gå så mycket i skolan så det hade inte så mycket omdöme om henne. Hon ska jobba på som hon har börjat. Hon är inte i lika stort behov av sin assistent längre. Det enda Jennifer behöver hjälp med nu är de få trappsteg som finns i skolan. Men, med dem har hon tydligen klasskompisar som hjälper henne med. Men det kommer nog att lösa sig.

27 okt -06 

Jaha, då var det fredag då. Och klockan är natten. Jennifer har ”rullat ut” för första gången ikväll. Det är lite oroande men jag tror det går bra. Det är ju kul för henne att komma ut lite bland kompisar. Jag har suttit hemma och kollat på tv. Min förkylning är inte rolig. Känns som om mitt ansikte ramlar av, ont i huvudet och är hostig.

Ute är det kallt som attan. Det blåser och regnar, har gjort hela dagen föresten.

Annars har jag sovit hela dagen pga. min förkylning. Kurerar mig lite så att jag är pigg till på söndag när vi får gäster från Värmland. Det ska bli kul! 

Idag söndag har vi städat lite och plockade undan lite. Jennifers kusin och några vänner kommer och hälsar på. Oh, skit vilka roliga brudar. Oj, vad vi har skrattat redan och de ska stanna ända till onsdag. Vi lär ju skratta ihjäl oss. De bjöd på mat när det kom. De lagade tacos m. kyckling, gott. Sen har vi suttit och snackat, käkat chips osv. Kul, att Jennifer har sådana kompisar. Tänk om hon hade sådana kompisar här i Bagis? Ja ja…

8 nov -06 

Jaha, nu har det varit en period som jag inte har orkat, hunnit el. velat skriva. Det är så mycket känslor som kommer ibland. Det rinner ut i mina öron, vet inte vart jag ska lägga alla känslor. Sista dagarna har varit fruktansvärda. Skratt, tomhet och mycket gråt. Och… jag känner mig så arg hela tiden. Vet inte varför men jag blir arg för minsta lilla tycker jag. Men som jag har fått lära mig, får ju det inte gå ut över andra så jag bär det inom mig istället. Hjälp, vad det är jobbigt allt leva ibland. Sista tiden har jag också varit rädd. Rädd, för det har börjat göra ont i bröstkorgen, igen. Inbillning? Ångesten rullar över mig… Varför? Vill inte… 

Annars har det varit fullt upp här hemma. 

Måndagen den 30 okt var inte rolig. Jennifer var inne i city med sina kompisar. Plötsligt ringer de och säger att Jennifer "skakar". Jag säger att de måste bege sig hem direkt. När de kommer hem har Jennifer 38.6 i feber. När hon kommer hem skakar hon och säger att det känns som om det var innan hon blev förlamad. Jag blir rädd och ringer direkt till mott. På Q 84. De vill att vi kommer in och tar prover, sen ner till akuten. Vi åker självklart in.

Kommer in ganska fort. Men tack och lov så var det inte så farligt. De sa att när Jennifer blir lite sjuk som t ex vid förkylning så ser man att hon har kvar lite av förlamningen i vänster hand. Och att det märks mer när hon är lite sjuk. Ok, sa vi. Sen var det så också att Jennifer kände som om hon hade fantomsmärta i vänster ben. Då sa de att fantomsmärta kan "vandra" i kroppen. Jaha, sa vi. Sen åkte vi hem. Det där var väl inte så farligt, tänkte jag. Bara hon inte blir förlamad igen, så är det ingen fara. Men man blir mycket rädd. Man vet ju aldrig vad som kan hända.

Kusin och de andra åkte in till city och handlade ändå. De är ju så duktiga så de klarar sig ändå. De kom hem nästan när vi kom från sjukhuset. Tog en kopp te och snackade lite.

Vi hade egentligen en tid hos ortopedteknikern för att hämta protes idag men det fick jag avboka. Jennifers hälsa går före. Men han förstod det.  

Tisdag mådde Jennifer mycket bättre. Ingen feber och pigg som en lärka. Skönt!

Idag följde jag med tjejerna till Farsta Centrum. Kul, men jag och Jennifer blev lite ovänner. Vi blir så lätt irriterade på varandra. Visst vi älskar varandra men vi ”går på varandra” snart. Så jag lät dem gå för sig själva så stack för mig själv. Det är skönt att vara ensam också. Vi träffades senare, åkte in till Medis och käkade på kinarestaurang.

Värmlandsfolket åkte hem. Det blev snökaos i Stockholm och de fick vänta i flera timmar innan tåget kom iväg.  

Och vi som skulle åka till Gotland i morgon, tors. Men det gick bra. Det var jättefint väder på torsdag morgon. Taxin kom vid 8, kom till Nynäshamn vid 9. Gott om tid, båten går vid 11. Jaha, då var vi på Gotland då. Hälsade på några vänner. Var hos dem till söndag Skönt, borta bara men hemma bäst.

När vi kom hem gick vi till sängs direkt. Jennifer skulle upp tidigt till skolan, så hon somnade fort.

Jag mådde skit på söndag kväll, kunde inte somna. Satt vid datorn och kollade på allt möjligt. Blev ledsen när jag tänkte på hur jag och Jennifer har haft det den sista tiden. Varför skulle detta hända oss? Varför cancer, varför kunde hon inte bara ha brutit benet? Det är så många frågor som kommer upp när jag är ledsen.

Men jag somnade efter mycket om och men.  

Både måndag och tisdag var hemska. Jag grät hela dagarna, ville inte göra något. Inget är ju kul längre. Jag och Jennifer bråkade hela tiden. Mamma ringde och ville höra hur vi hade haft det på Gotland. Men det blev ju inget trevligt samtal. Mamma undrade varför vi ska vara så liten stund hos dem över julen, då sa jag vad jag tycker och tänker. Och det är att jag tycker det är så jobbigt när vi kommer. Det är så mycket ståhej. Alla pratar i munnen på varandra, ingen lyssnar. Och jag tycker att ingen lyssnar på mig. Någon frågar men vill inte höra svaret. Som vanligt!  Jag har bott i Stockholm i 19 år. Fortfarande är det så stort, att jag kommer hem, hem till mitt föräldrahem. Jag vill ha lugn och ro när jag kommer.

Mamma blev ledsen och undrade vems fel det var, när jag sa vad jag tyckte. Jag orkar bara inte med allt ibland. Det känns som om jag måste "ladda" batterierna för att orka åka till V-land. 

 

Tisdag kväll började jag tänka på att imorgon måste jag gå ut. Vi ska på kontroll på Alb. Jag måste ju följa med Jennifer. Jag vill ju veta hur det står till med henne. Vanlig rutin kontroll. Proverna var bra och allt gick som det skulle. Träffade några föräldrar som låg inne samtidigt som oss. Det var kul!

Torsdag var också rolig. Vi var och fick en ny protes till gumman. Det gick bra, fick med oss den hem.

10 nov -06

Idag har varit en ganska skön dag. Först fick jag köra Jennifer till skolan. Sen sov jag en liten stund. Gick upp och började pyssla lite. Fixade nya gardiner i mitt sov rum. Dammsög, dammade och plockad runt lite.

Fick hämta Jennifer vid 16-tiden. Sen gick vi och handlade mat o lite gott inför helgen. Vi käkade tacos kyckling, gott. Tänk, tänk vad lite som gör det… en alldeles vanlig fredagkväll. Jag njuter vid sådana här enkla kvällar. Att ha min Jennifer hos mig.

12 nov -06 

Gumman åkte till sin pappa en stund. Jag städade och fixade lite. Bytte sängkläder, dammade av lite här och där.

dag känns det ganska bra, är på ganska bra humör känns det som i alla fall. Förutom att jag är lite känslig.

Gråter och tycker att det känns underbart att ha min dotter i livet efter det hon har gått igenom. Gud, vad jag uppskattar henne nu. Det gjorde jag förut också men då gnällde man mer på henne när hon var jobbig. Det hon gnäller över idag är inte så farligt, tycker jag. Jag är snarare glad att hon gnäller.

27 nov – 06 

Veckorna går fort ibland. Veckan har inneburit att jag har varit hos kuratorn och pratat lite. Sen kom min bror och sov över mellan onsdag och torsdag. På torsdag var vi och kollade träningscentret på Bosön. Oj, vilken fin anläggning. Kul och se!

Fredag, kom det lite folk från Värmland. Det var min syster och hennes barn. Jennifer hade fått biljetter till Iron Maiden konsert på Globen. Så det skulle vi gå på lördag. Så det var kul, de är bra. Vi hade en loge som disponeras av Stiftelsen ”Min stora dag”. På söndag var vi inne i stan och shoppade.