bara jag... och mina ord

11 juni – 07 

Upp tidigt, beställde taxi till ALB klockan 8.10. Taxi chauffören sa att det är bara är ett körfält på både Centralbron och i Söderledstunneln. Det här kommer att ta tid. Och det gjorde det. Det tog oss 2 tim. att komma från Bagarmossen till ALB denna gång. Vi missade prov tagningen som man helst ska ta först. Sen missade vi röntgen som vi skulle ha gjorts kl. 9.10. Vi kom fram kl. 10. Det var inte kul.  

 

 

Varma och törstiga var vi. Jag var jätte irriterad, min morgon strulade redan innan vi kom iväg. Kände mig så konstig. Hade lovat en vän att köra henne till Södersjukhuset. Fast jag själv skulle iväg. Fattar inte varför jag gör så. ”Bokar dubbelt?” Man vill hjälpa till och vara till ”lags” hela tiden. Men det blir bara fel. Jag blir så arg och ledsen på mig själv. Hela dagen blir förstörd, känns det som.

 

 

Jennifers läkarbesök gick bra. Vi skulle få svar via telefon om det var något. Fick mera sprutor med Interferon. Ev. ska gumman sluta med dom i augusti. Vi får se!

 

 

När vi var klara på ALB så käkade vi lite, innan det var dags att åka till Långbro Sjukhus och Hjälpmedelscentralen. Vi hade tid för service på rullstolen. Det tog en timma ungefär. Medens rullstol var på service, sov vi bort den tiden på en grön liten trä soffa, i väntrummet. När man är så trött som vi var då kan man sova överallt. Rullstolen fick sig en omgång. Nya däck med bra lufttryck i, nya bromsar och alla skruvar tilldragna. Jennifer blev helnöjd! När vi kom hem vid 16 tiden var vi så trötta att vi sov i 3 tim., till.  

 

 

Känns så konstigt! Det är en massa roliga saker som ska hända framöver men ändå känns det jobbigt. Vet inte men det känns som om det bara är en massa krav hela tiden. Man ska göra det och det! Ibland känns det som om det är så mycket i huvudet. Ledsen, arg, och irriterad hela tiden. Ont i halsen!  Sover konstigt också. Allt känns så konstigt, vet inte varför men ska försöka ta reda på det. Maktlös!
 

Jag kan ju bara hjälpa mig själv nu för tiden. Som vanligt tycker jag ju inte att någon annan fattar vad jag menar, respekterar eller vad jag tycker och tänker. Så därför får jag ta reda på, vad som är fel hos mig, själv. Granska, heter det väl? Upp ifrån och ner! Och hur många gånger har jag inte gjort det? Och som idag och många andra dagar får jag bara samma svar och svaret är en kvinna med dåligt självförtroende och självkänsla som inte finns. Men plötsligt kan den finnas där, ibland. Jag vet vad jag vill, vad jag kan och framför allt så kan jag säga nej, när jag inte vill något. Önskar många gånger att jag kunde säga nej mera.  

 

 

Varför ska det vara så svårt att säga det ordet, om jag inte vill något? Om jag inte vill något så ska väl det inte vara så svårt att säga? Men jo, det är det. Får så dåligt samvete för att jag inte vill hjälpa eller göra något ibland. Maggan, från BUP har frågat mig vad som händer med mig, om jag inte är till lags. Jag har kommit fram till att jag vill känna mig bekräftad och älskad, något som jag inte riktigt kan känna. Känns som det alltid har varit så. 

Som när det gäller mina syskon. Min lillebror har ju alltid tagit stor plats. Inte så mycket hans fel, tror jag. Bara blir så, ibland. Men som min syster sa till mig en gång:

 

 

– att jag nog kom i kläm många gånger mellan henne och lillebror

 

 

Eller rättare sagt att jag inte syntes så mycket jämfört med honom och henne. Det hände ju någonting hela tiden kring honom. Min syster hade mycket kompisar och fick alltid höra hur duktig hon var i skolan. Sedan, min äldsta syster, henne har det hela tiden varit synd om. Typiskt, eller hur?

 

 

Och någonstans där mitt emellan finns då jag, ”mellanbarnet”.

 

 

Svårt i skolan, inga kompisar, inlåst på toaletten i skolan pga. att mina föräldrar var/är kristna, kissade på mig när jag blev nervös i skolan, utelämnad i tonåren, ätstörningar, hoppar av gymnasiet, träffar ”fel” killar, flyttar till Stockholm, blir med barn, misshandlad – psykiskt och fysiskt, fortfarande ätstörningar, dåligt med pengar – får hjälp av mamma och pappa i vuxen ålder = skam och fy skäms! Pinsamt, Utnyttjar mina s.k. ”blåa ögon”, missfall 2 ggr, ”pundarförhållande” = medberoende, stress, panikångest, deprimerad och cancer.

Varför har jag då hamnat i denna värld? Varför har jag gjort som jag gjort? Som jag vet idag och nu, är det en sorts väg jag har gått för att försöka hitta någon sorts bekräftelse, respekt och äkta kärlek. Och att få känna sig behövd och höra att jag vet något. Äkta kärlek, känner jag bara att jag får genom min älskade dotter. Men, som själv har drabbats något så fruktansvärt här livet att det går inte att förstå. Jo, jag kan faktisk förstå det. Jag kan förstå! Jag har varit med. Jag vet hur ont hon haft det.  

 

 

Annars så har respekt, bekräftelse och känslan att vara behövd varit något som jag har ”jagat” i mitt liv. Det är så jobbigt att tänka på detta och min barndom när man är nere, det blir liksom jobbigare. Min barndom kommer i kapp mig och hur folk har behandlat mig.

 

 

Men nu, nu försöker jag också rannsaka mig själv.

 

 

Vill inte göra det folk förväntar sig utav mig. Vill gå min egen väg. Det enda jag vill nu, är att jag och min dotter ska få må bra. Jobba eller plugga, det vill vi. Inte tänka på ”alla andra”, som jag är så bra på. Eller lyssna på vad alla andra vill att jag ska göra. Och att ta hand om andra. Nu är det bara jag och min dotter som gäller. Ska försöka bara tänka på mig själv också, ibland. Jennifer kan klara sig själv mer och mer.

 

 

Men det är svårt att släppa allt när man har varit med hela tiden och ”styrt”. Får släppa lite i taget. Sen önskar jag också at jag kan strunta i vad alla andra tycker och tänker. Som lägger sig i hur jag ska vara och göra mot Jennifer. Som snackar skit! De människorna vill jag göra mig av med.  

 

 

Tänk, vad tankarna kommer ibland. Det är skönt att sätta ord på känslor och tankar. Skriva exakt vad man tycker och tänker utan att någon ska ”rätta mig”.

 

 

 

skolavslutning... nej, inte hon.

 

28 maj -07 

I dag har det varit en liten jobbig dag! Gick upp med gumman, hon har så gott morgon humör. Sitter och snackar och filosoferar runt frukosten. Hon är så skön min dotter. Ser verkligen varje dag som en ny och meningsfull dag. Även fast hon är lite trött och vill nog hellre ligga kvar i sängen så kämpar hon och kommer iväg till skolan. Och sedan i torsdags så kör hon själv.  

Jag gjorde inte så mycket idag. Fixade lite tvätt och så där. Fixade lite med dagboken. Sen somnade jag en stund. Jennifer ringde och ville att jag skulle komma och möta henne. Självklart gjorde jag det.

Det har varit så grått och trist väder i dag så man har inte orkat gjort så mycket. Tråkigt men som vanligt när jag tycker allt är tråkigt så kommer min gumma med bra nyheter. Hon som inte hade tänkt göra no provet kom hem och hade plötsligt gjort det. Jag testade, mamma! Så får jag ser hur det går, sa hon. Hon kan verkligen göra mamma glad.

Nu ska jag gå och sova. I morgon ska Maggan fr. BUP komma.

29 maj – 07

Jennifer vaknade och var inte så glad. Hon kände sig apatisk och ledsen. Ville ingenting. Hade jobbigt att sätta på sig kläder och att äta. Stackaren, hon har så jobbigt inom sig. Tänk om man kunde hjälpa henne med all tankar hon har inom sig. Lite ska hon självklart ha för sig själv men jag vill att hon ska må bra, vara glad och så där. Men det är ju nu allt kommer, som det gör för mig. Dagarna går upp och ner.

Hon kom iväg till skolan i alla fall. Hon började kl. 12 idag. Det är lite si och så där med tiderna i skolan nu när det är så få dagar kvar.

Hämtade Maggan från BUP. Hon kom hit vid halv 2 någonting. Jag satt och pratade med henne. Jobbigt men skönt! Jennifer kom, då gick jag ut.

Gumman fick prata själv med Maggan.

30 maj – 07 

Usch, vilken natt! Svårt för att sova. Låg och svettades och funderade på allt möjligt. Fattar inte vad men så var det. Gick upp tidigare än jag borde, orkade inte ligga och vända mig längre. Jennifer kom också upp tidigare än väntat. Hon fixade till sig, vi käkade frukost tillsammans. Sen stack hon till skolan. Plötsligt hade tiden gått och så var hon hemma igen.

Hon ville åka till stan och köpa ”Vänner” filmerna. Sagt och gjort men vi kom hem med ”Sex and the City” filmer istället och en DVD/Video spelare också. En som man kan föra över gamla filmer till dvd skivor. Det blir bättre kvalitet. Den gamla lämnar vi till Q84, avd. där Jennifer låg när hon var sjuk. De behöver säkert en. 

I morgon kommer BUP hit. Ska snacka lite!  

31 maj -07 

Idag höll på att försova oss. Men vaknade ändå i tid. Kom på att vi skulle till Alb. Jennifer hade tid hos psykologen kl. 9.30. Och vi vaknade kl. 8. Vi vill gärna ha god tid på oss, kände oss lite stressade men det gick bra. Som vanligt satt jag där och väntade i 2 tim. Först pratade hon med psykologen i 1 tim sen gick hon till sin smärtläkare. När hon var klar, var hon helt slut. Hon tyckte det hade varit jättejobbigt denna gång. Det var säkert mycket prat om när hon låg inne på psyket. Det är skönt att om hon kan få ur sig lite, som hon funderar på.  

Jag har känt det nu sista tiden, att när Maggan från BUP har varit här och pratat, så är det jobbigt, men sen dagen efter så är det jätteskönt.

Man rensar tankarna lite.  

Så efter Alb åkte vi hem och somnade en stund. 

Livet som cancermorsa är jobbigt. Bara, den som inte vet… vet det nu.

2 juni -07 

Tiden går så fort ibland. Gjorde inte så mycket mer än att tiden sprang ifrån mig, idag. Grillade lite, drack lite vin. Jennifer kom hem tidigt från skolan. Det är så jobbigt för henne nu när hennes f d klasskamrater går ut 9:an. Det hade hon också gjort om hon hade valt att gå kvar i 9:an. Men hon valde att gå om 8:an för att hon hade varit bort så mycket. Hon gick knappt en dag i skolan i 8:an. Det var ju ett bra val, men nu känns det jobbigt för henne, när hon egentligen skulle ha slutat. Men, som hon sa när hon hade bestämt sig: man går i skolan för att få kunskap, inte för att få umgås med kompisar. Och det är ju sant!

Hon kom hem vid lunch. Hon låg och sov en stund.  

Tja, och annars mår jag faktisk ganska bra. Älskar när det är fint väder, gillar sol. Gillar sommaren! Sen så längtar jag samtidigt till hösten då jag ser fram emot att börja plugga. I dags läget vet jag inte om jag har kommit in men jag hoppas. Har tänkt bli något nu, innan jag hinner fylla 40.

Ska bli undersköterska, är det tänkt.

3 juni – 07 

Satt i solen mest hela dagen, med en massa ”kärringar”. Vilket kacklande, när det blir så många då blir jag tyst. Svårt att tänka sig det, för alla tycker ju att jag babblar mycket. Som om jag inte visste det så måste ju folk påpeka det också. Förstår mig inte på en del människor. Det är nog tur det. Gör mig ledsen!

Jennifer åkte iväg till sin pappa. De skulle ha kalas för syskon som har fyllt år.  

4 juni -07 

Idag, 1 år sedan gumman blev förlamad. Hon bara ramlade ihop över sängen. Sedan vet ni hur det gick. Tack och lov så är min gumma fortfarande i livet. Det var det första gumman påminde mig, om idag. Har tänkt på det lite då och då. Den jobbiga dagen närmar sig. Tänk vad vissa saker blir oväsentliga när man ser tillbaka på det man har varit med om. 

Idag åkte vi till Farsta centrum och shoppade lite. Har gått upp i vikt sen när jag slutat röka. Sedan mår jag lite bättre och då äter jag. Det gjorde jag inte förut. Inte mycket i alla fall.

Jennifer var hemma när jag kom hem.

På kvällen kom Ingemar Linell, förbundskapten i svenska landslaget i handboll. Han skulle komma och hämta nallen ”Harald”. Han ska med till Rumänien.

Vi pratade en liten stund, han var stressad inför resan och allt. Men det var trevligt att han hade tid att komma hem till oss. Han är trevlig! 

Torsdag 7 juni

 

Skolans bal för 9:orna. Jobbigt för Jennifer! Gumman ska vara med och servera och fixa i köket. På dagen var det klassens dag. Hon fick med sig kyckling och potatis sallad. Sen åkte klassen till Flatenbadet. Där hade de en mysig dag. Jennifer badade! Hon är galen, hon känner inte om det är varmt eller kallt. Sen hem fort, för att ”rulla” till en vän och fixa håret. Hon skulle färga och göra slingor. Fort hem sminkade sig och bytte om. De skulle ha svart nertill och vitt upptill. Och snabbt iväg för att hjälpa till i skolan. Kul när hon tar initiativ och gör saker som man inte förväntar sig av henne. Som en vän sa om gumman här om dagen; hon är gladare, struntar i skit saker mm. Det var kul och höra.

Men efter några timmar så ringer gumman. Det var inte alls kul.  De gamla klasskompisarna hälsade inte ens. Jennifer ville snacka och önska dem lycka till men de ”såg” henne inte, sa hon. Hon var så ledsen när jag hämtade henne. Hon började gråta innan vi hann hem. Nu måste jag tänka. Få henne på andra tankar.  Jag sa till gumman att strunta i dem, de som inte vet hur man uppför sig.  

Egentligen är det ju deras föräldrar det är fel på, som inte kan tala om för barn hur man ska bete sig. Hur skulle de själva vilja ha blivit bemötta?

Man behöver ju inte ha fått cancer för att man kan förvänta sig att människor i ens närhet ska uppföra sig, eller hur?  

Fredag 8 juni,  

Det är skolavslutning. Det var heller inte roligt för gumman. Hon skulle själv ha gått ut grundskolan nu men valde att gå om ett år pga. cancern. Det är mycket känslor som dyker upp, när man själv skulle ha varit med. Hon vill än en gång gå fram och ge de gamla klasskamraterna en kram men hon orkade inte och de brydde sig inte heller, som vanligt.

Lördag 9 juni  

Vi åkte till Nynäshamn och hälsade på några vänner. En kille L, är en kille som är 11 år och som låg på Q84 när Jennifer låg inne. Han hade leukemi. De är så mysiga och trevliga. Och där hade vi en jättemysig dag. Fick god mat och dryck. Timmarna går fort när man har trevligt. Plötsligt så skulle vi åka hem, då skjutsade de hem oss. De skulle ändå mot stan.

 

De där vännerna, de där som finns och de där som har kommit… ”de där” de är speciella.

vardagar med rullstolsrace, handbollslandslaget, ett brev... samt lite ångest

19 maj – 07 

Sov ganska länge, vaknade vid 10. Gick upp, satt lite vid data. Har så mycket annat att göra men jag kan ju inte göra något, när Jennifer sover. Hon vaknar så lätt. Kan inte plocka ur diskmaskinen gå runt och pyssla lite, för då vaknar hon. Jobbigt, jag måste tassa på tå för att hon inte ska vakna. Tidigare var det ju så att då fick man inte vara tyst, då trodde hon att man hade gått. Nu är det tvärtom, kan inte göra något.

Käkade frukost vid 13-tiden, lite sent kanske men nu fick gumman sova ut i alla fall. Kollade lite på tv, läste osv. blev trött igen så då sov vi igen både jag och gumman. Sen gjorde vi oss i ordning för att senare gå bort till några grannar. Först käkade vi lite mat, blev potatissallad och fläskfilé, jag lax.

 

Vad hände sen? Jo, vi fick stanna hemma för plötsligt så börjar gumman kräkas hejdlöst. Bara så där. Fattar inte hur det är med henne. Jag är så arg på hennes kropp ibland. När jag sa det till gumman så sa hon… 

– Vad tror du jag är? Och så flinade vi.

Alltid är det något konstigt. Varför kan det inte vara bra för en längre tid? I alla fall en månad!

Hemma kunde vi inte göra så mycket. Jag smsade lite med några vänner. Gumma låg och tog det lugnt, chattade lite på datorn.  

20 maj – 07 

Jennifers pappa var här på dagen och hjälpte oss att översätta och skriva på lite papper ang. Jennifers resa till Irland i sommar. Det gick bra.

Senare fick jag så ont i huvudet så jag slumrade till lite, gumman spelade dataspel.

På eftermiddagen så gick jag ut och fikade med några grannar, som jag inte sett på länge. Känns så jobbigt med vissa människor. Men det gick bra och trevligt hade vi.

Jennifer tog en promenad med några vänner. Kul det är när hon ger sig ut, utan mig. En av tjejerna är en bra kompis till Jennifer. Hon är inte rädd för att ”hugga” i om det behövs. Jennifer och hon känner varandra sedan dagis tiden så det är också skönt.

I morgon börjar en helt vanlig vecka, får vi se hur den blir. Måste putsa fönster och fixa lite. När det är något med gumman så släpper jag allt sådant. Det är inte så viktigt med städningen när gumman mår dåligt. Bara när hon mår bra, så är det ok!  

21 maj – 07 

Fy, vilken trist dag det här var. Har känt så här några dagar nu att jag inte vill göra något eller rättare sagt, jag vill men det liksom inte blir av någonting. För vem och för vilka, jo men visst för mig och Jennifer, ja.

Följde med gumman till skolan, gick hem och skickade mail till försäkringsbolaget. Kollade runt lite på nätet. Inget kul där inte! Somnade i gummans säng med katten vid fotändan. Vaknade kl. 14 av att gumman ville ha sällskap hem. Gick och mötte upp henne. Hon var glad men trött hon också. Hon somnade en liten stund innan maten. Det är som om jag får någon extra kraft när Jennifer kommer hem från skolan. Då börjar jag fixa och dona hemma.

Posten kom, oj vad glad jag blev av ett brev. Det var från några vänner vi lärde känna på Q84 – barn cancer avdelningen, som gumman låg på när hon var sjuk.  

Nu bestämde jag och Jennifer att vi ska åka och hälsa på dom i sommar, de bor ju bara i Nynäshamn, det är inte så långt. Vi tar färdtjänsten.  Veckan efter skolavslutningen, hoppas att det blir av.  De är så trevliga och mysiga.
På kvällen gjorde vi inte så mycket. Inget bra på tv och trist väder. Jag vill så gärna vara ute den här årstiden. Men men… vädret har man ingen makt över. Egentligen är det ganska skönt att vi människor inte kan ha makt över allt här på jorden. Men tänk om vi kunde ha makt över cancer? Det du…! 

22 maj – 07 

Ytterligare en jobbig dag men lite bättre än igår. Fattar inte varför jag känner så här. Det är inget som har hänt eller så. Vad jag vet, men…! Eller det kanske bara är vädret. Jag är ju väder människa så, det har ju varit grått och trist ute så då blir ju jag det också.

Idag var det besök från BUP. Formellt med kaffe och kaka. Vi satt och snackade länge.

Sen kom gumman hem från skolan. Oj, så trött hon var. Jag stack och handlade lite, tycker det alltid fattas något när man ska laga mat.  

När jag kom hem så satt Jennifer i telefon vid data. Hon såg så konstig ut.

Vet inte varför?

Nu vet jag varför? Har pratat med henne. Hon är bara nere, säger hon. Men varför gumman, frågar jag. Kan det bero på att du har lite och göra i skolan nu, prov och så. Ja, säger hon. Då berättar hon att de har kemi prov på fredag och hon har fått uppgifter att läsa in idag. De andra eleverna har haft flera veckor på sig att läsa in och haft delprov och så. Och när jag tittade igenom vad hon skulle lära sig så förstod jag varför hon var ”nere”. Det var jättemycket att läsa in. Och det skulle hon göra på en dag.

Så jag bestämde att hon skulle vara hemma imorgon. Inte bara för provets skull, för det får hon göra en annan dag, utan för att vi ska till BUP i Farsta i morgon. Och sen att när gumman mår som hon gör en sådan här kväll, måste hon ta det lugnt. Det blir för mycket i hennes huvud, då kan det gå som det gjorde innan vi åkte till psykakuten. Och dit vill jag inte åka någon mer gång, i det skicket gumman var i då vill jag aldrig mer uppleva. Så därför är hon hemma i morgon.

23 maj – 07 

Idag var Jennifer hemma från skolan. Hon var trött, orolig och så nervös inför mötet med BUP. Hon fick sova länge, väckte henne vid 11 fast hon somnade vid 22-tiden igår kväll. Men hon behövde sova. Vi gjorde oss i ordning och åkte iväg. Vi kom precis till kl. 14. Vi skulle möta 4 personer var det sagt men det kom bara en, och det var Dr psyk. Vi tänkte att nu blir det inget men så ville han höra oss berätta lite vad som har hänt osv. När vi kom in i rummet så började vi prata och vilken Dr. det var. Jätte trevlig att prata med. Han liksom fattade vad vi sa, förstod oss och allt. Tiden bara sprang iväg förstås när man träffar en sådan människa.

Vi bestämde att han skulle kontakta mellanvården som det heter. Och sen skulle han kontakta mig. Vi kände oss lite ”uttömda” när vi gick där ifrån. Men lättade!

Sedan gick vi till Mc Donalds och käkade. Vi besökte ett antal butiker, shoppade loss lite innan gumman åker till Irland osv. Jag hittade också lite kläder. Inte ofta. Men med lite tålamod så hittade jag några tröjor mm.  

När vi kom hem stack gumman och en kompis ner till Kärrtorps IP och körde rullstolsrace. Hon blir starkare och starkare nu i armar och axlar. Så nu ska det köras snabbt och på tid. Så stackars vännen fick träna hårt.

De skulle köra rullstol på tid. De åkte 60 meter. Vännen som är stark i armarna men inte van rullstol körde på 40 sek. Och min lilla älskling som inte gör något annat än kör rullstol, körde på 23 sek.

Kul att det händer något fysiskt med gumman. Det gör henne mycket starkare. Och, hon mår mycket bättre märker jag. Blir piggare och verkar må bättres psykiskt.  

24 maj -07 

Jaha, ännu en dag har gått till ända. Idag så åkte Jennifer ensam till skolan för första gången. Jag började följa med henne men när jag kom till konst fotbollsplanen så sa jag:

– Nä nu får du köra själv till skolan.

– Vad, sa hon!

– Ja, åk nu! Du kan ju själv, säger du. Testa då!   

Oj vad glad hon blev. Hon tog sats och körde iväg. Hoppsan tänkte jag, gjorde jag fel nu? Men inte heller, hon var jätteglad när hon kom hem senare på eftermiddagen. Mamma, det var kul och köra själv. Vad glad jag blev. Hon får ju mer och mer självförtroende när hon gör saker själv.

Till en början tänkte jag inte göra något idag, kände inte för att göra något. Men hoppsan vad jag har ”fejat” idag. Först gick jag med sopor till grov rummet. Sen gick jag till skogen och hämtade ute möblerna som någon hade snott och ställt dom där. Inte kul! Sen fixade jag lite med den här dagboken. Sen fick jag en känsla, nu måste jag putsa Jennifers fönster. Sagt och gjort, bytte gardiner också. Torkade runt lite och dammsög. Gumman kom hem och var ganska pigg men mycket trött. Vi slumrade till en stund efter vi hade käkat middag

Annars har dagen rullat på.

Gumman är lite bekymrad. Hon har kemi prov i morgon och hon tycker det känns lite för mycket att lära in, hon känner sig stressad. Jag sa att hon kan läsa lite sen göra så gott hon kan på provet. Bara hon försöker så är det bra.

Nu ska vi gå och lägga oss. Skönt, vi har börjat gå och lägga oss lite tidigare nu. Gumman behöver det och jag också. Det är bra med lite rutiner! 

 

På lördag så gick vi upp vid 10, fixade till oss lite. Klockan 12.30 så kom taxin och hämtade oss. Vi skulle nu först till Handen. För att sen åka med några som vi inte kände men som var super trevliga. Vi har då blivit inbjudna, eller rättare sagt Jennifer, har blivit inbjuden av Svenska handbollslandslaget till Nyköping för att se deras första match mot Lettland. Detta är då via en ideell organisation som heter Nalles Resa. Jennifer ska få en nalle av dom för att hon har haft cancer. För att glädja barn med cancer är deras syfte.

När vi väl kom vi väg så var resan fantastisk. Vi hade så kul. Jennifer fick då träffa sin nalle och fick ta med sig den hem. Men sen den 3 juni kommer förbundskaptenen Ingmar Linell hit och hämtar nallen. Den ska med till deras match i Rumänien. Vi får se sen men ev. kanske vi kommer att åka till Karlskrona och hämta nallen. Och då ska landslaget uppvakta Jennifer.

Det var jätte kul att träffa dom! 

Senare när vi kom hem bytte jag kläder och stack iväg till en vän i stan. Vi gick ut och lyssnade på blues vid ett ställe vid Danvikstull. Det var bra! Sen gick vi runt och snackade, kollade på folk och filosoferade. Skönt och snacka om lite allt möjligt. Vi pratade om våra barn osv.

Så idag, söndag är det mors dag. Gick och köpte en prinsesstårta på Konsum. Sen grillade vi ihop med en familj på gården. Jag och Jennifer käkade tårta senare på kvällen.

Var så irriterad på kvällen så jag höll på och bli tokig. Varför ska alla bara bry sig om Jennifer? Varför är det ingen som bryr sig om mig och vad jag har varit med om. Det är bara Jennifer, Jennifer och åter Jennifer. Grannen pratar med Jennifer om vi ska åka upp och hälsa på dom på deras sommar ställe i sommar. Hon vänder sig inte ens till mig. Och sen talar hon om att Jennifer ska få åka motorcykel med henne. Varför frågar hon inte mig? Jag kanske vill åka?

Jag blir så trött och ledsen så jag orkar snart inte mer. Jag frågade varför frågar du inte mig också? Men så sa jag, att det är bara Jennifer hit och dit. Ni pratar eller frågar aldrig mig, om tiden på sjukhuset om hur det har varit osv.

Sen började de skratta åt mig, för de tyckte jag blev onödigt irriterad. Men jag sa att jag menar allvar.

Sen gick vi, jag och Jennifer.

Ledsen