Skuggan Bakom Rullstolen: Rädd... och ensam

6 maj -07

Tja, idag har vi inte gjort så mycket. Sov till 11, käkade frukost. Under tiden kom det hela tiden människor som skulle prata och höra hur gumman mår.

Helt underbart väder ute, tänkte att vi ev. ska gå ut idag, om det går. Gumma somnade om en stund till. Hon är så trött hela tiden, säger hon. Kollade lite på tv, vi satt och pratade lite, undrar lite hur hon tänker när hon mår som sämst. Men hon säger hela tiden att det är så mycket.

När klockan blev närmare 15 på em. så sa jag att nu går vi ut. Sa att vi går och köper mat vid Eriksdalsgrillen. Efter lite trugandet så kom vi iväg. Men det kändes så konstigt när vi gick på Sachsgatan ut mot Ringvägen. Det kändes som om Jennifer blev mer och mer irriterad. Fattade inte vad som var fel. Men vi gick tysta fram, tittade ner på alla kolonistugor och det fina vädret. Väl ute vid Ringvägen så säger Jennifer att hon får panik av att vara här. Då frågar jag av vad, då säger hon att det är jobbigt med alla människor, hon blir stressad av alla som går omkring henne. Jag går lite fortare nu ner till grillen. Hon vill ha hamburgare o strips o läsk. Jag tänkte att vi kunde sitta ute och äta vid parkbänkarna vid korsningen och kolla på alla människor och njuta av solen. Vi försökte men det gick inte. Hon ser inget, sa hon. Alla kommer mot mig, alla stirrar på mig. Jag är konstig, säger hon. Ok, då går vi mot sjukhuset igen då. Jag vill gå till lägenheten, sa hon. Det var för ljust ute, tyckte hon.

Väl inne så kom en sköterska med gummans mediciner. Vi satte oss för att äta, plötsligt så blir gumman vansinnig. Hon säger att hon vill hugga sönder soffan och skära upp täcket. Hon skriker till och undrar vad det är som händer med henne. Mamma, jag har ingen koll på mig längre, säger hon. Jag försöker lugna henne. Frågar vad hon känner och vad hon tycker, just nu. Jag vet ingenting mamma, längre. Jag vill bara förstöra något, jag blir vansinnig snart, vill bara skrika och försvinna. Jag kramar om henne hårt. Hon kramar hårdare, om mig.

– Mamma, jag är rädd! Säger hon.

– Men gumman, jag är här. Jag är hos dig hela tiden. Det har jag lovat, min älskling.

Vi kramas länge och hårt. Som om vi aldrig mer skulle ses. Mina ögon fylls med tårar. Jag vill vara stark inför henne. Hjälpa och vara den som stöttar henne. Jag får inte rasa. Får inte! Måste som alltid vara stark, inte visa känslor. Då rasar jag!

Tänk, tänk vad man kan älska sitt barn. Även om min dotter är konstig, just nu så är kärleken villkorslös.

Sköterskan kommer tillbaka. Jag berättar hur gumman känner och vad vi pratat om. Hon märker att här står det inte rätt till. Hon ser att Jennifer är konstig. Hon tar med gumman ut och pratar lite.

De kommer tillbaka efter en stund. Min älskling har lugnat ner sig. Hon försöker få i sig lite mat men det går inte. Hon är hungrig men mår illa och vill inte äta.

Jag är så trött, mamma. Hela tiden, jag orkar inte mer.

Om någon visste hur jag känner och vad jag ska göra i denna situation. Jag känner mig totalt maktlös. Jag blir så ledsen, vet inte vad jag ska göra snart.

Nu är kl. 23.42 enligt datorn. Och varför jag är vaken nu beror förstås på min dotter. Hur mycket ska hon orka egentligen? I typ 2 timmar nu, så har hon kräkts. Vet inte hur många gånger, men många. Tappat räkningen. Jag är så trött på allt detta kräkandet. Och stackars gumman, hon är helt slut. Nu ligger hon helt utmattad i sängen och försöker sova. Fast hon mår illa. Hoppas hon får sova i natt, det är hon värd. Och så har vi då vår lilla sköterska som har sprungit som en galning fram och tillbaka. En helt suverän sköterska! Tar min gumma verkligen på rätt sätt. Skönt att det finns sådana människor.

Jaha ja, jag sitter fortfarande och hjälper gumman. Klockan är nu snart 02 på natten. Nu vet jag inte hur många gånger hon har spytt. Blir galen på detta snart. Sköterskan kom med en ”Primperan”, det är en illa mående tablett. Hoppas den hjälper! Nu ska jag försöka sova. Är så trött så trött.

7 maj -07

Nu har vi kommit tillbaka från Södersjukhuset. Har varit på läk. besök hos en hjärndoktor. Hon är en doktor som hjälper oss att hitta vad som är fel när Jennifer skakar i vänster arm/hand. Gumman fick ta lite prover. Sen gick vi tillbaka till lägenheten som vi har på BUP. På väg dit så började gumma bli ”galen” igen. Hon blir helt hysterisk. Vill inte leva, det är så mycket, orkar inte mer och allt hon nu säger. Hon vill bara skrika rakt ut men törs inte för personalen på BUP. Hon vill vara ”till lags” säger hon. Hon vågar inte visa alla sina känslor för dem. Men för mig visar hon hela sitt register av humör. Och tyvärr vet jag inte riktigt hur jag ska hantera detta/dessa utbrott.

Det är så jobbigt.

Jag ringde skolsköterskan på gummans skola. Ville prata lite. Hon är en pärla! Ville berätta att vi har angett henne som kontakt i skolan. Hon är så gullig mot min kära gumma.

Tänkte också att hon kunde berätta för mentorerna och de andra lärarna om hur läget är. Men tyvärr svarade hon inte, så jag lämnade ett meddelande. Får se om hon ringer upp, hoppas det.

Gumma lade sig för att sova och varva ner. Det kom in en skötare som sa att Jennifer/vi har samtal kl. 13 med en läkare.

Nu ska vi försöka vila lite och ta det lugnt fram till samtalet. Är mycket trött efter denna natt.

Mötet gick bra. Det bestämdes att vi skulle vara kvar hela veckan. Jennifer har fått en kontaktperson. Hon verkar jättebra. Det bestämdes lite aktiviteter som gumman ska ha. På fredag ska Jennifer följa med henne på musik lektion. Sedan så har vi lite ”måsten”.

Imorgon ska gumman på ögon kontroll. På mötet med läkare tyckte han att Jennifer såt ovanligt blek ut, det tyckte jag också. Så han skickade med oss en remiss till lab. för blodstatus. Lågt Hb, säkert!

Nu i kväll har vi fortfarande inte fått svar på blodstatusen men det var inget akutsvar, kan ta lite tid. Vi käkade lite uppe vid SÖS entrén.

Jag åkte till Bagis en snabbis. Hämtade sprutan till gumman som hon ska ta varje måndag. Jag bytte kläder, duscha och kollade posten.

Skönt att vara hemma! Kom tillbaka, gumman tog sprutan. Snackade lite med kontaktpersonen som hade varit med gumman, pratade om hur det hade gått och vad de hade gjort när jag var borta.

Det hade gått jättebra. Jennifer verkade mycket nöjd.

På kvällen nu så har vi tagit det lugnt. Tänkte att vi skulle sova tidigt, ska upp kl. 7 i morgon.

Go natt!