vardagar med rullstolsrace, handbollslandslaget, ett brev... samt lite ångest

19 maj – 07 

Sov ganska länge, vaknade vid 10. Gick upp, satt lite vid data. Har så mycket annat att göra men jag kan ju inte göra något, när Jennifer sover. Hon vaknar så lätt. Kan inte plocka ur diskmaskinen gå runt och pyssla lite, för då vaknar hon. Jobbigt, jag måste tassa på tå för att hon inte ska vakna. Tidigare var det ju så att då fick man inte vara tyst, då trodde hon att man hade gått. Nu är det tvärtom, kan inte göra något.

Käkade frukost vid 13-tiden, lite sent kanske men nu fick gumman sova ut i alla fall. Kollade lite på tv, läste osv. blev trött igen så då sov vi igen både jag och gumman. Sen gjorde vi oss i ordning för att senare gå bort till några grannar. Först käkade vi lite mat, blev potatissallad och fläskfilé, jag lax.

 

Vad hände sen? Jo, vi fick stanna hemma för plötsligt så börjar gumman kräkas hejdlöst. Bara så där. Fattar inte hur det är med henne. Jag är så arg på hennes kropp ibland. När jag sa det till gumman så sa hon… 

– Vad tror du jag är? Och så flinade vi.

Alltid är det något konstigt. Varför kan det inte vara bra för en längre tid? I alla fall en månad!

Hemma kunde vi inte göra så mycket. Jag smsade lite med några vänner. Gumma låg och tog det lugnt, chattade lite på datorn.  

20 maj – 07 

Jennifers pappa var här på dagen och hjälpte oss att översätta och skriva på lite papper ang. Jennifers resa till Irland i sommar. Det gick bra.

Senare fick jag så ont i huvudet så jag slumrade till lite, gumman spelade dataspel.

På eftermiddagen så gick jag ut och fikade med några grannar, som jag inte sett på länge. Känns så jobbigt med vissa människor. Men det gick bra och trevligt hade vi.

Jennifer tog en promenad med några vänner. Kul det är när hon ger sig ut, utan mig. En av tjejerna är en bra kompis till Jennifer. Hon är inte rädd för att ”hugga” i om det behövs. Jennifer och hon känner varandra sedan dagis tiden så det är också skönt.

I morgon börjar en helt vanlig vecka, får vi se hur den blir. Måste putsa fönster och fixa lite. När det är något med gumman så släpper jag allt sådant. Det är inte så viktigt med städningen när gumman mår dåligt. Bara när hon mår bra, så är det ok!  

21 maj – 07 

Fy, vilken trist dag det här var. Har känt så här några dagar nu att jag inte vill göra något eller rättare sagt, jag vill men det liksom inte blir av någonting. För vem och för vilka, jo men visst för mig och Jennifer, ja.

Följde med gumman till skolan, gick hem och skickade mail till försäkringsbolaget. Kollade runt lite på nätet. Inget kul där inte! Somnade i gummans säng med katten vid fotändan. Vaknade kl. 14 av att gumman ville ha sällskap hem. Gick och mötte upp henne. Hon var glad men trött hon också. Hon somnade en liten stund innan maten. Det är som om jag får någon extra kraft när Jennifer kommer hem från skolan. Då börjar jag fixa och dona hemma.

Posten kom, oj vad glad jag blev av ett brev. Det var från några vänner vi lärde känna på Q84 – barn cancer avdelningen, som gumman låg på när hon var sjuk.  

Nu bestämde jag och Jennifer att vi ska åka och hälsa på dom i sommar, de bor ju bara i Nynäshamn, det är inte så långt. Vi tar färdtjänsten.  Veckan efter skolavslutningen, hoppas att det blir av.  De är så trevliga och mysiga.
På kvällen gjorde vi inte så mycket. Inget bra på tv och trist väder. Jag vill så gärna vara ute den här årstiden. Men men… vädret har man ingen makt över. Egentligen är det ganska skönt att vi människor inte kan ha makt över allt här på jorden. Men tänk om vi kunde ha makt över cancer? Det du…! 

22 maj – 07 

Ytterligare en jobbig dag men lite bättre än igår. Fattar inte varför jag känner så här. Det är inget som har hänt eller så. Vad jag vet, men…! Eller det kanske bara är vädret. Jag är ju väder människa så, det har ju varit grått och trist ute så då blir ju jag det också.

Idag var det besök från BUP. Formellt med kaffe och kaka. Vi satt och snackade länge.

Sen kom gumman hem från skolan. Oj, så trött hon var. Jag stack och handlade lite, tycker det alltid fattas något när man ska laga mat.  

När jag kom hem så satt Jennifer i telefon vid data. Hon såg så konstig ut.

Vet inte varför?

Nu vet jag varför? Har pratat med henne. Hon är bara nere, säger hon. Men varför gumman, frågar jag. Kan det bero på att du har lite och göra i skolan nu, prov och så. Ja, säger hon. Då berättar hon att de har kemi prov på fredag och hon har fått uppgifter att läsa in idag. De andra eleverna har haft flera veckor på sig att läsa in och haft delprov och så. Och när jag tittade igenom vad hon skulle lära sig så förstod jag varför hon var ”nere”. Det var jättemycket att läsa in. Och det skulle hon göra på en dag.

Så jag bestämde att hon skulle vara hemma imorgon. Inte bara för provets skull, för det får hon göra en annan dag, utan för att vi ska till BUP i Farsta i morgon. Och sen att när gumman mår som hon gör en sådan här kväll, måste hon ta det lugnt. Det blir för mycket i hennes huvud, då kan det gå som det gjorde innan vi åkte till psykakuten. Och dit vill jag inte åka någon mer gång, i det skicket gumman var i då vill jag aldrig mer uppleva. Så därför är hon hemma i morgon.

23 maj – 07 

Idag var Jennifer hemma från skolan. Hon var trött, orolig och så nervös inför mötet med BUP. Hon fick sova länge, väckte henne vid 11 fast hon somnade vid 22-tiden igår kväll. Men hon behövde sova. Vi gjorde oss i ordning och åkte iväg. Vi kom precis till kl. 14. Vi skulle möta 4 personer var det sagt men det kom bara en, och det var Dr psyk. Vi tänkte att nu blir det inget men så ville han höra oss berätta lite vad som har hänt osv. När vi kom in i rummet så började vi prata och vilken Dr. det var. Jätte trevlig att prata med. Han liksom fattade vad vi sa, förstod oss och allt. Tiden bara sprang iväg förstås när man träffar en sådan människa.

Vi bestämde att han skulle kontakta mellanvården som det heter. Och sen skulle han kontakta mig. Vi kände oss lite ”uttömda” när vi gick där ifrån. Men lättade!

Sedan gick vi till Mc Donalds och käkade. Vi besökte ett antal butiker, shoppade loss lite innan gumman åker till Irland osv. Jag hittade också lite kläder. Inte ofta. Men med lite tålamod så hittade jag några tröjor mm.  

När vi kom hem stack gumman och en kompis ner till Kärrtorps IP och körde rullstolsrace. Hon blir starkare och starkare nu i armar och axlar. Så nu ska det köras snabbt och på tid. Så stackars vännen fick träna hårt.

De skulle köra rullstol på tid. De åkte 60 meter. Vännen som är stark i armarna men inte van rullstol körde på 40 sek. Och min lilla älskling som inte gör något annat än kör rullstol, körde på 23 sek.

Kul att det händer något fysiskt med gumman. Det gör henne mycket starkare. Och, hon mår mycket bättre märker jag. Blir piggare och verkar må bättres psykiskt.  

24 maj -07 

Jaha, ännu en dag har gått till ända. Idag så åkte Jennifer ensam till skolan för första gången. Jag började följa med henne men när jag kom till konst fotbollsplanen så sa jag:

– Nä nu får du köra själv till skolan.

– Vad, sa hon!

– Ja, åk nu! Du kan ju själv, säger du. Testa då!   

Oj vad glad hon blev. Hon tog sats och körde iväg. Hoppsan tänkte jag, gjorde jag fel nu? Men inte heller, hon var jätteglad när hon kom hem senare på eftermiddagen. Mamma, det var kul och köra själv. Vad glad jag blev. Hon får ju mer och mer självförtroende när hon gör saker själv.

Till en början tänkte jag inte göra något idag, kände inte för att göra något. Men hoppsan vad jag har ”fejat” idag. Först gick jag med sopor till grov rummet. Sen gick jag till skogen och hämtade ute möblerna som någon hade snott och ställt dom där. Inte kul! Sen fixade jag lite med den här dagboken. Sen fick jag en känsla, nu måste jag putsa Jennifers fönster. Sagt och gjort, bytte gardiner också. Torkade runt lite och dammsög. Gumman kom hem och var ganska pigg men mycket trött. Vi slumrade till en stund efter vi hade käkat middag

Annars har dagen rullat på.

Gumman är lite bekymrad. Hon har kemi prov i morgon och hon tycker det känns lite för mycket att lära in, hon känner sig stressad. Jag sa att hon kan läsa lite sen göra så gott hon kan på provet. Bara hon försöker så är det bra.

Nu ska vi gå och lägga oss. Skönt, vi har börjat gå och lägga oss lite tidigare nu. Gumman behöver det och jag också. Det är bra med lite rutiner! 

 

På lördag så gick vi upp vid 10, fixade till oss lite. Klockan 12.30 så kom taxin och hämtade oss. Vi skulle nu först till Handen. För att sen åka med några som vi inte kände men som var super trevliga. Vi har då blivit inbjudna, eller rättare sagt Jennifer, har blivit inbjuden av Svenska handbollslandslaget till Nyköping för att se deras första match mot Lettland. Detta är då via en ideell organisation som heter Nalles Resa. Jennifer ska få en nalle av dom för att hon har haft cancer. För att glädja barn med cancer är deras syfte.

När vi väl kom vi väg så var resan fantastisk. Vi hade så kul. Jennifer fick då träffa sin nalle och fick ta med sig den hem. Men sen den 3 juni kommer förbundskaptenen Ingmar Linell hit och hämtar nallen. Den ska med till deras match i Rumänien. Vi får se sen men ev. kanske vi kommer att åka till Karlskrona och hämta nallen. Och då ska landslaget uppvakta Jennifer.

Det var jätte kul att träffa dom! 

Senare när vi kom hem bytte jag kläder och stack iväg till en vän i stan. Vi gick ut och lyssnade på blues vid ett ställe vid Danvikstull. Det var bra! Sen gick vi runt och snackade, kollade på folk och filosoferade. Skönt och snacka om lite allt möjligt. Vi pratade om våra barn osv.

Så idag, söndag är det mors dag. Gick och köpte en prinsesstårta på Konsum. Sen grillade vi ihop med en familj på gården. Jag och Jennifer käkade tårta senare på kvällen.

Var så irriterad på kvällen så jag höll på och bli tokig. Varför ska alla bara bry sig om Jennifer? Varför är det ingen som bryr sig om mig och vad jag har varit med om. Det är bara Jennifer, Jennifer och åter Jennifer. Grannen pratar med Jennifer om vi ska åka upp och hälsa på dom på deras sommar ställe i sommar. Hon vänder sig inte ens till mig. Och sen talar hon om att Jennifer ska få åka motorcykel med henne. Varför frågar hon inte mig? Jag kanske vill åka?

Jag blir så trött och ledsen så jag orkar snart inte mer. Jag frågade varför frågar du inte mig också? Men så sa jag, att det är bara Jennifer hit och dit. Ni pratar eller frågar aldrig mig, om tiden på sjukhuset om hur det har varit osv.

Sen började de skratta åt mig, för de tyckte jag blev onödigt irriterad. Men jag sa att jag menar allvar.

Sen gick vi, jag och Jennifer.

Ledsen