5 sep – 06
Gick upp och fixade lite
här hemma. Väckte Jennifer vid 11, för att hon skulle få god tid på sig innan
vi skulle åka till Rk, för protesträning. När vi kom dit fick vi vänta lite,
sen kom en lärare som Jennifer tycker mycket om. Hon satte på protesen för nu
skulle Jennifer träna mest och gå. Men oj vad hon gick bra. Killen från
Ot-center var där också och tittade. Ev. ska de fixa lite till på protesen. Han
kanske ska kapa lite för att den är lite för lång. Vi får se!
Och som hon gick! Jag blir
så stolt när jag ser min gumma så glad och går som om hon aldrig hade gjort något
annat. Plötsligt så säger läraren att de ska gå ut.
Hjälp, tänker jag! hur ska
det gå? Jennifer blev så glad, hon såg ut som en smiley gubbe. Och jösses vad
hon gick. Hon gick från gå skolans entré till huvudentré på Röda Korset och
tillbaka. Sen när vi kom in tränade hon att gå i en trappa. Så här mycket har
hon inte tränat någonsin. Hon tyckte hon kände lite träningsvärk och det är ju
inte så konstigt. Hon är så duktig. Det som behöver tränas nu är nog mest
konditionen.
Efter träningen så åkte vi
in till stan. Shoppade lite kläder men vi hittade inte så mycket. Köpte en
t-shirt som jag har tänkt ha till helgen. Jennifer köpte någon tröja som jag
inte riktigt hann och se. Sen åkte vi hem och vilande en stund. Vi blir väldigt
fort trötta.
En liten vän har problem.
Hon har det inte så lätt, vare sig med sig själv eller med sina föräldrar. Och
hon har hamnat i kläm både när det gäller andra vuxna och samhället, sviken av
båda. Så ja, jag har lovat att hon får bo hos oss innan de sociala hittar ett mer
stadigvarande fosterhem. Måste vara rädd om våra unga i samhället.
Senare på kvällen gick jag
på föräldramöte i skolan. Har inte varit i skolan på över ett år. Men innan jag
gick, pratade jag med Jennifer om hur hon ska göra, börja 9: an eller börja 8: an.
För enligt hennes mentorer i skolan så fick hon välja, i vilken klass hon vill
börja i. Hon sa att hon vill börja
8: an. Det har jag tänkt länge! sa hon. Det är ju för kunskapen skull jag går i
skolan, sa hon. Och i och med att hon missade så mycket i 8: an så vill hon gå
om den för att få bättre betyg. Hon vill ju gå naturvetenskapliga linjen sen i
gymnasiet, då måste man ha ganska bra betyg.
När mötet nästan var slut
så fick jag gå upp och berätta för de andra föräldrarna hur läget var och tacka
för det stöd vi har fått. En del föräldrar grät när jag berättade. Jag fick mycket
beröm för hur jag berättade detta.Mentorerna tyckte att jag
borde bli lärare, för att jag uttryckte mig så bra. Kul att höra! Roligt att få
beröm! Ska försöka gå på 8: ans föräldramöte också och få lite info om hur de
har det.
9 sep – 06
Igår
den 8 september var det 1 år sedan Jennifer fick cancer. Hela dagen gick jag
och Jennifer och sa att vid den här tidpunkten gjorde vi det och det. Samtidigt
började jag min kamp med att sluta röka. Jag utmanade ödet direkt genom att
dricka lite vin med grannen på kvällen. På dagen gick det bra men på kvällen
fick jag mer sug, i och med att jag drack lite vin men det gick bra det också. Suget
gick över ganska fort. Tänkte på varför jag ville sluta. Inget svårt val.
Idag,
9 sep har jag röjt undan en massa skräp. Varit till grov soporna tre gånger med
skräp. Rensade bort alla askkoppar, gammal skit i hörnskåpet som jag inte
använder. Sprang ner med saker till källaren osv. Skönt att få undan allt som
man inte använder för tillfället. Städade undan på balkongen också. Tänk vad
mycket man får gjort när man inte röker. Idag har Jennifer varit hos sin pappa.
Det
jourbarn jag då har tagit mig an, har varit hos några vänner. Senare kom hon
hem och vi käkade pizza och pratade om livet. Hur det ska blir för henne osv.
Hur vi kan bygga upp en bra tid och framtid för henne. Hon behöver kärlek och
trygghet.
10 sep -06
Har varit hos några vänner
då deras dotter fyllt 18 år. Trevligt! Jennifer köpte ett tandsmycke till henne.
Det var kul att träffa dem, det var länge sedan. Vi umgicks mycket tidigare.
Innan min gumma blev sjuk.
Ev.
ska Jennifer åka till dem och sova över senare. Det bestäms så mycket och
pratas så mycket om vad som ska göras osv. Men som senare bara grusas. Jag och
gumman har sådana förhoppningar om att få komma tillbaka till det ”vanliga
livet” och göra som alla andra. Men… nä, in i det sista så avbokas det. Min
gumma blev ledsen. Är inte första gången. Och säkert inte den sista.
Imorgon
flyttar mitt jourbarn. Nu kommer hon till en stadig fosterfamilj. Hoppas det
går bra! Stackare, vad hon har det jobbigt.
Jag
följer med min gumma till sjuhuset för en kontroll. Inte ofta man längtar till
sjukhuset men nu gör jag verkligen det. Pga. hur värdena var sist så vill jag
veta varför de hade gott ner och lever värdena gått upp. Men usch, vad tidigt
vi ska åka. Ska ta prover vid halv åtta. Måste upp vid kvart i sex, så go natt
nu.
11 sep -06
Vad skönt det var att komma
hem och veta att gummans värde inte var så farliga. Det var bara en biverkan på
Interferonet. En spruta hon tar en gång i veckan och ska så göra i ett år. Jag har haft huvudvärk av
att man gått och oroat sig men nu släpper allt, man blir så trött av att oroa
sig. Nu ska vi sova lite jag och gumman.
Ja, em. var lugn och skön.
Ringde och hörde hur det hade gått för mitt jourbarn. Det hade gått jättebra.
Hon verkade nöjd och glad.
Jennifer fick kompisar, jag
tog det lugnt framför tv:n. Såg dokumentärer från terrorattacken i World Trade
Center, det är fem år sedan det hände. Nu ska jag kolla runt lite på nätet sen
sova. Go natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar