ständig oro... trött

Idag ska vi upp tidigt! Vi ska till provtagningen och undersökning på KS. Gick fel, vi gick till mottagningen men skulle till lab. Ok, ner till provtagningen, sen upp till mottagningen igen. Jag gick till kuratorn, ville prata lite om hur det är för Jennifer att ha sin pappa hos sig på sjukhuset.

Jennifer satt kvar i väntrummet medan jag var hos kuratorn. Hon hade läkartid kl. 10.30. Jag kom 10 min försent men jag gick in till läk. och Jennifer ändå. Han sa att proverna var bra. Skönt! Vi snackade om hur illa Jennifer mådde och om medicineringen. Han skrev ut mer medicin.

Var och hämtade ut all medicin. Oj, nu är det bara ca 40kr kvar till 1800kr, sen får Jennifer ett s k frikort. Vi tog även en fika på KS.

Åh, vad trötta vi var när vi kom hem. Vi sov i 3-4 tim. Sen gjorde jag mat. Efter det kom några vänner på en fika stund. De tog med Jennifer ut. Jag ringde några gånger under kvällen, hon sa att hon hade kul men mådde lite illa. Hämtade henne med cykel, vid halv ett på natten.

Jennifer ville åka in till Skanstull och kolla efter ett par skor. Hon ringde till flera olika kompisar men alla var upptagna. Hon blev ledsen. Hon kände sig ensam så, jag följde med henne. Usch, allt blev fel. Vi blev irriterade, inte på varandra men på allt annat, runt omkring oss. Vi är nog lite känsliga! Jennifer mådde som vanligt illa, hon fick sätta sig ner på Din sko affären. Hittade inga skor! Gick och tog en fika på Thelins istället. Cola, pistage bulle och en Napoleonbakelse fick det bli. Sen åkte vi hem. Jag somnade en stund, känner mig ständigt trött.

Jennifer umgicks även lite ikväll med kompisar. Hon tycker det är kul att vara med kompisarna. Skönt! De gick ute med andra vänner under kvällen. Jag gick in till några grannar en stund, för att förvilla tankarna, en stund. Men gud vad trött jag var. Gick hem och somnade framför Jennifers tv. Satte alarm på mobilen kl. 23.55 så att jag kunde ringa Jennifer. Och höra hur hon hade det.

En ständig oro infann sig att hon skulle göra illa sig själv. Att hon hade förstått hur allvarligt sjuk hon egentligen hon var. Och att hon inte orkade, när hon förstod. En rädsla kom och gick när jag inte hade kontrollen över henne. Jag ville hela tiden veta vad hon gör och inte gör. Att släppa taget, är inte lätt.

Dagen efter vaknar jag av mig själv men känner mig ändå så trött. Ska betala räkningarna, som vanligt räcker inte pengarna till. Följer med en vän och hennes hund på en promenad. Under tiden hade en vän varit här med galgar och flyttkartonger till Jennifer. Vi ska plocka ihop Jennifers saker. Hennes rum ska renoveras snart. Tänkte förbereda lite. Jag lagade lite mat, både på gott och ont, för Jennifer spydde efter en stund, det har hon inte gjort på 2 dagar. Men det blev för mycket i magen tydligen.

Hon hade tänkt gå till skolan imorgon men vi får se om hon orkar. Jag tänkte putsa fönster i v-rummet och torka runt, det blev ju förstås inget med det. Känner mig ständigt trött. Sov bort några timmar.

Jennifer gick nästan hela dagen i skolan, utom sista lektionen.

Min syster satte in 1000kr på mitt konto som Jennifer fick, hon skulle åka och köpa en vinterjacka, det gjorde hon. Jättefin, dunjacka blev det, en grön. Hon blev jätteglad när hon fick veta att hon hade fått den av sin moster.

 

Mitt i alla oro, oroar jag mig för ekonomin. Ensamstående, sjukskriven och allt som kostar när ett barn blir sjukt. Och innan jag får pengar från försäkringskassan måste jag lägga ut. Det känns, i min tunna plånbok. Så, det kändes skönt att Jennifer har en vinterjacka i alla fall.