ett värmlands besök

Jaha, nu har jag inte skrivit på en exakt en månad. Känns som det har varit så mycket som har hänt. Sen har jag inte orkat, varit så trött.Vet inte vilken ordning jag ska ta allt men jag tar det som jag kommer ihåg av det som har hänt. 

Vi har i allafall varit på Ikea och "stor handlat" till Jennifers rum. Jennifer blev jättenöjd med sitt rum.

Moster och kusin har varit här och hälsat på. Det var jätte mysigt. Vi var och shoppade i Globens centrum. Jennifer fick pengar från V-land så hon köpte kläder för nästan alla pengar. Jättefina kläder! Vi käkade pizza och hade det mysigt. Det var mycket trevligt! Skönt att göra något annat än bara sitta hemma. 

Jag och Jennifer fick börja ladda för en ”kur”. Kur = Cellgiftsbehandling. Vi åkte in till Alb. Senare kom de och sa hejdå. Vi satt och småpratade lite innan de åkte.

När de hade gått "brakade" Jennifer ihop. Hon blev så ledsen! Hon ville följa med de till Värmland. Hon grät hela em. och kvällen. Hon var så arg och ville inte vara på sjukhuset längre. Hon sa till mig att detta skulle bli sista kuren. När hon kom hem skulle hon gå ut i skogen och aldrig mer komma tillbaka. Hatar att höra sånt! Nu måste jag peppa henne. Hon ska vara kvar, min dotter... i mitt liv.

Hon grät sig till söms den kvällen. Vi började fundera om vi någon gång under sjukdomstiden fick åka till Värmland och hälsa på mormor och morfar. Vi frågade en av de bästa läkarna, om det var tänkbart. Men, oj så glada vi blev för det var ju klart att vi fick åka. Vi började planera när det skulle kunna ske. Så att det passade ang. behandlingen. Jag frågade några grannar om jag fick låna deras bil, det fick vi. Men Jennifer var orolig ändå. 

Hon hade ju "värsting kuren" innan vi skulle åka. D.v.s. kuren med Methotrexate. Läkarna fixade nya mediciner mot illamående. Vi startade "värsting kuren" den 30 okt.

Jennifer mådde som hon sa "skitbra" efter ca 5 tim med giftet. Oj, vad skönt, inga spyor, tänkte jag. Och så blev det, Jennifer spydde ingenting på hela kuren. Hon var så glad! Då hade läkarna ordinerat ½ tab.Temesta på söndag morgon, innan vi åkte hemifrån. När vi kom till avd. fick hon en tablett som hette Emend och en tabl. Kytril. Efter det fick hon en tabl. Stesolid. Den var bra! Men hon blev väldigt trött och snurrig av den. Efter ett tag började hennes ögon svida. Hon fick ögon droppar men de hjälpte inte så bra så hon fick en annan sort. Den hjälpte!

Hon var så lycklig för nu visste hon att vi kunde åka till mormor och morfar och alla kusiner.

 

Vi kom hem från sjukhuset den 3 nov, åkte till V-land den 5 nov (lör.). Resan gick jättebra! 4,5 tim tog det med bilen. Ingen trafik alls. Skönt! Jennifer var pigg och glad. På fredagen innan var hon lite deppig. Men vi kom iväg!

Mamma och pappa var jätteglada när vi kom. Jennifer gillar mormors mat och att skoja med morfar.

Men, redan där på kvällen började hon få ont i munnen. Typiskt! Varför… blir så trött? Kan hon inte bara få vara utan dessa blåsor i munnen. Jag orkar inte vakna och hjälpa henne hela tiden. Kan hon inte bara få sova och vara i fred från allt. Räcker det inte med att hon har cancer i benet? Ja ja… vad ska man göra? 

I alla fall så gav jag henne Andolex, för att skölja munne. Sen fick hon en värktablett - Citodon och en tablett för magen - Omeparazol. Gav henne även Diflucan mot svampen i munnen, som är vanligt. Men det hjälpte inte. Så hon fick en morfin innan hon somnade. Men som om det inte räckte så fick hon ont i huvudet, började kräkas osv. som vanligt, alltså. Allt blir bara värre och värre.

Natten till idag, den 8 nov spydde hon 3 ggr. Natten innan hade hon diarré. Nu på dagen har hon svårt för att äta och prata. Hatar detta! Kan det inte ta slut, någon gång? Alltid är det nåt.

Imorgon ons. (9 nov) åker vi hem till Sthlm. Det känns tryggt! Nära till sjukhuset. Men först ska jag smärtstilla Jennifer för hon vill åka och shoppa lite med sin kusin, om hon orkar. Envishet är bra! 

Shoppingen med kusinen gick inte så bra. Hon orkade inte så mycket, gick mest runt med sin spy påse, inne i affären. Jag gick runt lite och kikade för att se om jag hittade något kul men blev snabbt hämtad av kusinen för Jennifer mådde så dåligt. Jag hittade en el kontakt som Jennifer ska ha i sitt rum. Sen åkte vi hem. Var där en kvart - tjugo minuter, bara.

Kom hem till mormor och morfar ingen, där lade sig Jennifer sig i sängen direkt. Jag ringde avd. för att höra om Diflucanet. Jennifer bara spyr av den efter 2-3 dagar. Pratade med en läkare, hon sa att vi kunde sluta med de tabl. I stället ska jag ge 2 Panodil plus 1 morfin tablett var 6: e timme. Gjorde det! Men sen tog vi temp då hade hon 38,5. Inte bra! Men vi beslöt att sova över natten och åka hem till Stockholm, så fort vi blir klara på onsdag morgon.

Jennifer orkade inte vara med när vi käkade middag. Hon låg i sängen hela tiden och hade super ont i munnen. Kan inte äta, knappt dricka el. prata. Hon skriver lappar med meddelande till mig. Jennifer hade tagit febern själv för att kolla. Då hade febern gått ner till 37,9. Gud, vad skönt! sa jag. Usch, jag hatar feber.

Sen kom min syster med fam. för att säga hej då. Min syster var uppe och pratade med gumman, medens jag pratade med mamma och pappa. De var så oroliga. Både för mig och min körning till Stockholm och självklart för Jennifer.

När alla hade gått somnade Jennifer. Jag också, ska köra 42 mil hem imorgon, puh!

 

Undrar hur det ska gå?