efter sommaren

Vi var i Värmland, hos mormor och morfar. Det var Jennifers sista vecka där.  Jennifer hade varit där några veckor då jag kom. Det var mycket trevligt! Lite ruggigt väder men det var skönt ändå. Allt frid o fröjd! På tåget hem, efter en vecka så berättade Jennifer om allt hon hade gjort och upplevt, under sina veckor. Hon berättade också att hon hade lite ont i högra benet. Hon sa att hon hade spelat fotboll med sina kusiner, men inget mer. När vi kom hem så var allt som vanligt i vardagen. Förutom att Jennifer började klaga på att skolan börjar snart, det var en massa suck o stön. Men allt rullade på som vanligt.

Ja, skolan började och livet rullade på. Jag försökte leta jobb men oj vad jobbigt det var och Jennifer skulle försöka klara av årskurs 8. Det kändes tungt. Hösten och mörkret skulle komma. Jag och Jennifer gillar våren och sommaren.

När Jennifer hade gått någon vecka i skolan började hon klaga på att hon hade ont i benet igen. Jag sa åt henne att gå till skolsköterskan, det gjorde hon. Hon fick besked att komma tillbaka när skolläkaren kom. Jennifer gick till skolläkaren, han hade sagt, efter att han hade klämt och känt på benet, att det kändes som ”svampaktigt”. Vad kunde det vara? Tänkte jag. Jennifer berättade då att han skulle skicka en remiss till en ortoped och som jobbar på en speciell ortopedklinik för barn. Det skulle vara en akut tid och akut svar på den remissen. Enligt skolsköterskan skulle vi då få en tid efter ca 1 vecka. Men inte då, så jag ringde upp kliniken. Då säger en liten oartig sjuksköterska att vi är prioriterad som en 3: a, vad innebär det då? sa jag. Ja, att ni får tid när vi har tid åt er, dvs. i slutet på oktober. Dagen jag pratade med henne var den 7 september. Aldrig att jag väntar så länge, min dotter har jätte ont i benet. Det var svullet och hon kunde knappt gå. Nu sa jag till henne att då åker jag in till akuten på Astrid Lindgrens Barnsjukhus (ALB). Nästa dag, torsdagen den 8 september, tar vi tunnelbanan till Skanstull. Byter till buss 3 som går direkt till Karolinska Sjukhuset. ALB ligger bredvid. Bussen tar ca en timme att åka, men Jennifer hade så ont att jag inte tyckte hon skulle anstränga sig och gå onödan. Så där satt vi i bussen och funderade flera gånger varför hon hade så ont.