"fluschar", pizza, agraffer och tågbiljetter

19-22 jan -06 

Ja, dagarna när vi har kur är inte så händelserika. Gumma ligger där och får sitt gift rakt in i blodet. Hon tar det ganska bra, det har varit värre. Tidigare spydde hon och var helt slut när hon fick kur. Men nu går det bättre.

Bara lite jobbigt med alla dessa s.k. "fluschar", som läkarna tror beror på alla mediciner och cytostatika. Dom vet inte riktigt, men de är jobbiga, tycker hon. Dessa ”fluschar”, som vi kallar de. Beter sig som så att hon blir alldeles röd och prickig över hals och bröst. Hon känner en enorm värme som sprider sig. Hon svettas och blir orolig. Som nu mitt i vintermånaderna, så är vårt fönster öppet och hon ligger där, bara med ett par trosor på sig. Det är svinkallt i rummet. Jag får gå omkring med raggsockor, tjock tröja och huttrar. Personalen får ta på sig jackor och västar när de ska in till oss. Men vi sover gott!  

Min mamma ringer, det är 21 jan på em. Hon berättar att min faster har avlidit. Hon blev 80 år. Jag och Jennifer blev jätteledsna.

Jennifer bestämde direkt, att hon skulle åka på hennes begravning när den blev av. Men jag sa att hon får lugna ner sig. Du är inte så pigg, gumman! sa jag. Men det örat lyssnade hon inte på. Då slog hon knytnäven i sängen och skrek att det skulle hon minsann. Jag skulle boka tågbiljetter, sa hon. Ja, ja tänkte jag. Vi får se hur det blir med det, tänkte jag. Herregud, vilken envis dotter jag har! Skönt på gott och ont, faktiskt.

Ja ja, annars sitter gumman mest vid data som hon fick. Hon chattar och kollar på nätet. Hon har lite svårt för att äta, maten smakar konstigt. Men hon får det hon vill. En pappa kom in och frågade om vi skulle käka pizza, åh vad glad gumman blev. Vi brukar nämligen käka tillsammans när vi ligger inne samtidigt. Jennifer tycker så mycket om den familjen. Deras son är helt underbart charmig. Han tog ju min dotter med storm. Hon älskar denna lilla pojke. Sen hon lärde känna denna familj, så är min gumma uppe mycket mer. Bara för att träffa honom. Han är inte så gammal, men i den här världen går man inte efter ålder, man lär bara känna varandra. Personkemi, heter det.

Och så sitter vi och käkar pizza och har trevligt. Det blev sådan sammanhållning. Det var likadant med de andra föräldrarna, de till 5 åringen. Vi höll också ihop mycket och lagade mat och umgicks mycket. Det var så skönt, tyckte jag. Speciellt för mig som ändå var ensam med Jennifer. När min gumma var riktigt dålig eller om det var något, så kom de alltid och frågade om jag ville ha något från kiosken el. restaurangen. För jag kom ju aldrig iväg när det inte var lugnt. Och sånt tycker jag är så skönt, när man lär känna sådana människor.

23 jan -06

 

Oh, vad skönt! Idag får vi åka hem. För den här gången. Men gud vad det tog tid idag. Alla prover, koppla bort droppet, checka av mediciner, vänta på läkaren och allt vad det nu var. Vi kom inte hem förrän vid 19-tiden. Och vi somnade som stockar. Dessa kurer som gör att min gumma kissar typ 8-10 ggr per natt, gör mig utmattad. Man blir helt slut av att vakna minst en gång i timmen. Hon klarar ju inte av att gå på toaletten själv. Jag måste hjälpa henne med en speciell rullstol, som man sätter en potta på och sen rullar in den till sängen. Sen ska pottan ställas strax utanför dörren. Sedan ska allt mätas och tas prover på. För ibland får ju gumma socker i urinen, då är det total förbud med godis och läsk. Så kiss är inte bara kiss. Det är mycket jobb med kiss!
 
Idag togs även agrafferna bort från stumpen. Såg mycket fint ut! Skönt för gumman att få bort dem. De har kliat mycket sista tiden. Men det gick som en ”dans

24 jan -06 

Jaha, vi fick med oss SABH hem! Skönt, då slipper vi åka till sjukan varje dag. Dagarna efter kur brukar vi ofta sova, ta det allmänt lugnt. Jag brukar sticka ner och handla. Checka av posten, kolla blommorna och snacka med grannen, om det har hänt något kul i ”granngårn”. Man blir ju så isolerad när man "bor" på sjukhus. Den yttre världen existerar liksom inte. Man vet ingenting om vad som händer. Lite kul och höra lite skvaller! Efter ett tag tyckte jag inte att det hände så mycket.  

25 jan -06 

Gick upp och pysslade lite. Var och handlade lite fika bröd. Kuratorn från Q84 kommer på eftermiddag. Jennifer är mycket trött och har väldigt ont. Hon får en liten morfin tablett, får det när hon har det som värst.

Idag kom de och tog bort alla trösklar. Oh, vad bra det blev för gumman. Det gick förut också men nu blev det mycket lättare. De satte även upp två handtag i badrummet så att det blir lättare för gumman och duscha. Tack, arbetsterapeuten!

27 jan -06 

SABH, igen!  Idag pysslade jag med räkningarna, bäst att passa på medan man är hemma. Man vet ju aldrig när man måste åka in för typ infektion.

Så var det i höstas. Var hemma typ 4-5 dagar sen blev det infektion. Trombocyter och Hb brukar gå ner i värde efter ungefär 10 dagar efter på börjad kur. Jennifer hade nästan alltid infektion. Som gav sig till känna genom att hon fick hemska blåsor i munnen. Det är nämligen där vi människor byter celler oftast. Och då tar det också mest ”stryk” där. Och som de gjorde. Fy, vilka hemska blåsor! Det slutade oftast med att hon inte kunde vare sig äta eller prata. Det blev papper och penna i kommunikationen, mellan oss. Det gick ju bra i och för sig. Värre är det när hon får den höga febern. Att ligga kring 39- 40 är lite högt. Så ofta blev det att vi fick åka in och hon fick TPN och smärtstillande.

Idag spydde hon 2gg. Men efter ett tag så kom granntjejen och var med gumman. Hon lockade upp gumman till sig, en trappa upp. Men oj vad trött hon blev, av hoppandet i trappen. Men, skönt att hon rör lite på sig också.  

Väldigt konstigt att vara ensam i lägenheten. Vad ska man göra nu? tänker jag. Mitt liv den senaste tiden har ju bestått i att ta hand om Jennifer. Vi får se hur våren kommer att se ut. Min tid kommer väl någon gång, hoppas jag. Nu för tiden är jag ju ständigt trött så, så mycket skulle jag inte orka med heller för den delen. Vi får väl se.